Det går an

En kvinna som är frigjord sexuellt, ekonomiskt och i sina relationer. Är det verkligen möjligt?

Ett hastigt övergående leende var hela hennes svar,

och hon tittade bort över Mälarfjärdarne. I hennes

blick syntes härvid ej det minsta koketteri, eller

skimmer av elakhet: men å andra sidan icke heller

något romantiskt, svärmiskt, himmelskt. Det var

ett mellanting av oförklarligt slag. Alldeles icke fult,

men också icke djupt vackert. Det var av det slaget,

varom man med en glad min brukar yttra sig:

Åh, ja det går an! Det är så där la la – men det går an.

Carl Johan Love Almqvist. Det går an [1838 års opublicerade version], s 31

Almqvist, Balzac, Stendahl och Dostojevskij läser jag utifrån den tid jag lever i. Samma är det med de historiska händelserna, jag ser på det som hänt med vår tids ögon, det spelar ingen roll om det utspelats för tusentals år sedan. Men det är märkligt att möta Sara Videbeck med tanke på att det handlar om 1830-talets Sverige?

Se till att läsa någon av urversionerna eftersom i dem finns fortfarande  Almqvist kvar. Gidlunds Förlag kom ut med en version 1993 där stavningen men inte ordformerna moderniserats. Vilken inkörsport är Almqvist inte till det typiskt svenska, han är det också till det svenska språket. Nationalsocialisterna med sina  idéer om rasskillnader och invandrare kan hälsa hem. Vi möter hos Almqvist något som är mer svenskt på folkdjupet än förhärligandet av vikingarna och gamla avdankade kungar.

För den som skriver suddas gränserna ut mellan fantasi och verklighet. Det kan bli romantik, Amorina och Tintorama. När han är en radikal samhällsobservatör blir det Sara Videbeck. Men med den skapelsen blir han inte längre lämnad ifred. Han blir sparkad från sitt jobb, det politiska och kulturella etablissemanget fryser ut honom. I vår tid skulle sådana obekväma sanningssägare inte bara få sparken, deras kontokort skulle bli frysta. Kronprins Karl hävdade att han var ”en av regeringens farligaste fiender”.

Hos Almqvist finns i den språkliga satsmelodin, men också i idéerna han tar upp en radikalism som tar andan ur en. Han tror på det klasslösa samhället. Han utmanar också äktenskapet och tron på familjen, ”denna förtäckta förtryckarapparat sanktionerad av kyrkan och de pseudoreligiösa”. Det är lätt att instämma i Almqvists påståenden. Men ännu är det långt kvar innan vi får parförhållandet utan kyrkliga eller borgerliga vigslar som ”bygga  på kärlek, ömsesidig attraktion, omsorg för varandra och ansvarstagande”. För Almqvist är det trygga samhället och rättssäkerheten något självklart. Han trodde på välfärdsstaten, det öppna kunskapssamhället med trygga medborgare. Vilken ilska väcker det fortfarande inte hos vårt nutida etablissemang när vi påpekar det. Det har jag fått erfara med de essäer jag samlat i utgåvan Kafkaland. En förläggare förklarade att hon vore tvungen att lägga ner sin verksamhet ifall hon publicerade sådana essäer.

Vi har vår tids ledande journalister, mediarepresentanter, politiker, författare, TV underhållare och gästtyckare. Almqvist utmanar kälkborgarna i 1840-talets Sverige. Det är samma dumhet han möter. Han avslöjar för oss vad deras tro på monarkin, adeln, kyrkan, militären och äktenskapet bottnar i, ”de fem lögnmaskinerna”.

När han skapar Sara Videbeck är det en socialrealistisk fantasi, när han skapar Tintorama är det en romantisk fantasi.När jag  läser Det går an går det upp för mig att kvinnorna i Sverige  har fått det mycket bättre nu. Hur mycket svårare var det inte för Sara Videbeck? Hon vill inte utsätta sig för risken att bli ”försvarslös”. I 1830-talets Sverige kunde en så kallad ”försvarslös” interneras eller sättas i tvångsarbete. Saras pappa har haft ett glasmästeri, änkan, Saras mamma, har efter makens död tagit över makens glasmästeri och skrårättigheterna. Men enligt dåtida lagstiftningen kunde inte dottern, dvs. Sara, ta över företaget efter moderns död.

Men det finns lönndörrar i lagens paragrafer. Eftersom hon efter moderns död är ägare till ett hus med dithörande tomt kan hon inte förklaras försvarslös, fastän hon är ogift. Räddningen som hon tänkt ut den, är att hon öppnar en handelsbod där hon säljer glasvaror av egen tillverkning, kanske också vävnader och annat som inte är lagt under skrå.

En viktig anledning till att Sara inte vill gifta sig med Alfred är att hon då skulle bli omyndig och att Alfred genom lagstiftningen skulle få ”förvaltningsrätt” över hennes egendom medan hon saknar samma rätt till hans egendom på grund av att hon är kvinna.

I förordet till Det går an tar Almqvist upp fyra av den tidens stora frågor, romanens uppgift, verklighetsproblemet, moralen och förhållandet mellan mannen och kvinnan.

Det går an blev en skandalbok. På samma gång en publiksuccé som sålde slut. Men förläggaren vågade inte ge ut någon ny upplaga. Almqvist blev tystad. Från mitten av 1840-talet försvann den också helt från lånebiblioteken. För Det går an skulle Almqvist rannsakas under återstoden av sitt liv.

Över hundra år senare börjar vi läsa den igen, men nu genom en förkortad version där kritiken mot samhällets auktoriteter tagits bort och antydningarna om det sexuella umgänget mellan Sara och Albert. Det skedde i 1950-talets Sverige då kvinnans roll var hemmafruns.

Kommunikationerna var annorlunda på den tiden händelserna i Det går an inträffar. Järnvägen har inte kommit till Sverige. Transporterna sker med häst och vagn eller med båtar, en viktig transportled är Mälaren. Sara och Albert åker med ett ångfartyg som heter Yngve Frey, som huvudsakligen går på rutten Stockholm-Arboga. Sådana båtar är också utrustade med en full segelutrustning, de kan gå för segel ifall maskinerna krånglar.

Utforska inlägg i samma kategori: Litteratur