Anna Karenina
Efter bland annat vedhuggning och utflykt i svampskogen under dygnets ljusa timmar, vid fyra kommer mörkret, ogenomträngligt, kompakt, vi går inomhus, – nu är det tid till att laga mat, läsning i brasans sken –
Tolstoy på sitt Sommarpalats
avsnitt XV i Andra delen av Anna Karenina – utanför fönstren nu kompakt mörker, vid midnatt kommer månen och lättar upp mörkret, lågorna från eldstaden fladdrar som skuggor på golv, tak & väggar, [jag känner närheten till elementen] och läser vidare – när Levin och Oblonskij (som är Anna Kareninas bror) är på Levins gods och jagar morkullor, med bara några pennstreck – dvs. med några få meningar – fångar Leo Tolstoy vad som händer när vintern går över i vår.
…. Solen höll på att gå ner bakom storskogen och mot aftonrodnaden avtecknade sig tydligt björkarna, som stod spridda bland asparna och skilde sig från dem med sina hängande grenar och svällande knoppar. Inifrån den täta skogen, där snön fortfarande låg kvar, kom det knappt hörbara ljudet av vatten som porlade i ännu smala och slingrande bäckar. [Översättning från ryskan av Ulla Roseen.]
Nu däremot är det hösten som går över i vinter. Snön har inte kommit ännu, men en tunn hinna med is på andra sidan sjön, utmed stränderna där det är grunt, isen smälter under dagen och visar sig återigen på morgonen efter en frostnatt med en vit hinna av is på ängarna som snart smälter bort i gryningsljuset.
Det är något som händer när jag läser Tolstoy som har att göra med det jag upplever när jag kastar en blick på glöden i den öppna spisen. Kan det vara närheten till elementen? Jag tycker om att sitta vid vattendrag, kastar en blick på glöden från elden i kammaren för att inte tala om vad jag upplever när jag kommer ut på farstubron nu på kvällen och doppar huvudet i stjärnhimlen. Varför lever vi i parförhållanden? är den fråga Tolstoy brottas med. Det har inte hänt mycket på den fronten sedan 1870-talet. Tolstoy dömer inte eller favoriserar någon. Det lustiga med den här mannen är att han skrev dåliga romaner – som ”Kreutzersonaten” – men också mästerverk som ”Krig och fred”. Kanske tack vare sin fru som rättade och skrev rent? Kanske hade han också en lägenhet i stan (Moskva eller Petersburg)? Han kunde växla sitt boende mellan sitt Sommarpalats och sitt Vinterpalats? Vem vet? På samma sätt som Winnie & jag. När vi ser en film, hör en muntlig berättelse eller läser en bok som vi upplever förmedlar något som är mycket levande för oss, handlar det förstås om mycket vi känner igen från vårt eget liv. ”Ja, men precis så här är det”, utropar vi igenkännande.
Utforska inlägg i samma kategori: Litteratur
